”De blev bara svart allting”

Det var igår kväll som jag fick en sådan kraftig svacka att polis och läkare tog sig in i min lägenhet efter jag blivit självmordsbenägen pga att jag tidigare missat medicinerna. Men när dom väl kom på plats hade de nästan redan gått över, försvunnit och jag kände mig nästan normal igen. Lever ju sedan länge med en borderline-diagnos och har länge haft problem med kraftiga svängningar i sinnesstämningen med ett snabbt växlande humör och ser saker och ting som kanske ganska så svart eller vitt. Jag skäms faktiskt för de här för när jag väl fått ett kraftigt fall så blir jag så fylld av hat att de svarta och mörka inom mig ofta går ut över andra, ofta dom som står mig närmast. Jag mår stundvis så dåligt och känner mig så tom i själen att jag inte kan styra mig själv riktigt, jag tappar kontrollen och fått höra att jag nästan blir svart om ögonen och känner mig ofta väldigt, väldigt arg och lättirriterad stundvis. De känns nästan som man reagerar starkare på saker och ting än vad andra gör och jag känner mig även ganska så ”för eller emot” framförallt när de kommer till ens åsikter.

Detta ställer till en massa onödiga problem för en. Man gör bort sig under svackorna och sänker hela sin omgivning som familj, släkt och vänner. De man säger eller skickar via SMS ångrar man sedan efter några timmar när de hela har släppt. De känns nästan bara fel att behöva be alla om ursäkt igen!. Detta gör nog också att folk kanske drar sig undan lite vilket för mig iallafall gör väldigt ont. Men de kan ju också ha med drogerna att göra naturligtvis. Men ingen vill ju bli lämnad liksom och många brukar säga till mig att jag ibland verkar ha en ganska så god insyn i hur borderline problimatiken fungerar. De möjligt!. Men bara för de så betyder det inte att jag kan hantera svackorna. Snarare tvärtom!. Tycker de lite synd att man skall behöva leva med en sådan här diagnos eftersom man i grunden är en människa som bryr sig ganska mycket om folk och som aldrig ens skulle komma på tanken att exempelvis stjäla eller lura någon annan människa för sin egen vinning skull. De känns bara helt och hållet fel. Enligt statistiken är de ungefär 60% av dom som har en borderline-diagnos i kombination med ett pågående missbruk som tar livet av sig i ett resultat av självmord. De alltså helt vansinnigt att försöka självmedicinera sig ur dom här svackorna med hjälp av droger om man bär på en sådan diagnos. Men samtidigt så är de naturligtvis också då oerhört svårt att genomlida en sådan här svacka utan i sin tur ta något. Man gör de inte för att skada sin familj eller sina vänner, utan man gör de för att man känner ett starkt behov över att på ett snabbt sätt komma ur depressionen. Man blir desperat helt enkelt och eftersom man samtidigt är såpass impulsiv som man nu är så tar man gärna den enkla vägen ur situationen och tar något. Men de gjorde jag nämligen inte igår. Tog absolut ingenting alltså. Inte ett skit!. Och de inte så vanligt när de kommer till mig alltså. De är ett positivt steg i rätt riktning för mig alltså, även för min familj som betyder mest av allt för mig så glädjer de mig även om jag förövrigt kanske inte lever mina allra bästa år just nu om man säger. Men de sämsta man överhuvudtaget kan göra, de är att ge upp. För de kommer att komma en dag då både du och jag blir lyckliga och också kommer att kunna börja leva ett värdigt liv igen. Det är jag helt övertygad om!. Min brorsa sade de till mig en gång de innan branden, de att ”Andreas jag vet att du lever i ett helvete idag, men tar du dig bara igenom de här, då kommer du bli starkare en någonsin!” Alltså en dag då man mår så bra i sig själv att man aldrig ens behöver känna något behov över att ens behöva ta något för att någonsin behöva känna sig lycklig igen.

Follow Andreas Douglas Rörqvist on WordPress.com

Subscribe to Rörqvist

Gör som 40 668 andra, prenumerera du med.

Annonser