Efter att ha tagit amfetamin och vart vaken i närmare en vecka så började obehag att uppstå. Aldrig upplevt något liknande innan. Inte så starkt iallafall. Antagligen eftersom jag i vanliga fall äter antipsykos mediciner också, men nu var dom slut. Brukar känna mig självsäker, stark och euforisk men nu började jag istället känna mig förföljd, rädd och fick mindervärdeskomplex. Och det började efter cirka 4 till 5 dygn. Minsta lilla ljud utifrån fönstret kändes som värsta hotet. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag blev paranoid. Sen den långdragna avtändningen efteråt. Började tänka på min familj. Hade min bror velat de här?. ”Han hade börjat vrida sig i graven om han visste hur de låg till!”. Detta fick mig välja. Och jag valde att sluta. Och efter att ha varit ren nu i en veckas tid då så har jag nu fått tillbaka min lägenhet och är äntligen på gång igen. Det var nog nästan bra att jag fick en psykos i med att jag haft så många återfall nu på amfetamin och kämpat så många år med den här drogen nu va att nu känns de faktiskt nästan avskräckande att ta de här igen. Det har fortfarande inte riktigt släppt. Fortfarande svårt att gå till affären och handla och sånt, men nu känns de ändå som jag är jag på banan igen. Obehagligt var de. Ändå så drömmer man fortfarande om skiten ibland. Känner mig så dum också när man tänker på hur nära man var på att få tillbaka körkortet också. Men jag brottas med svåra psykiska problem och känner mig samtidigt väldigt impulsiv. De svårt. Men tänker inte för de ge upp kampen om att få tillbaka mitt liv igen. Får börja om igen bara. Varje dag räknas och jag har ändå klarat sju månader och de ska jag slå den här gången.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 40 601 andra, prenumerera du med.