Nu har vi haft flera möten och samtal och så med fokus på boendet. Och de som gör än lite deprimerad, de är att de aldrig händer något med boendet. Det går bara vecka efter vecka och månad efter månad alltså, och aldrig något nytt eller något liksom svar ifrån den eller den typ. Jag har berättat de att de väldigt viktigt att jag får komma till Göteborg nu, så fort som möjligt i med att jag behöver ett socialt liv också. Behöver få umgås med mina vänner. Här är ju bara pensionärer typ. Mår inte bra av detta. Har ju bara mina vänner liksom. Och väldigt ofta kan jag få känslan att jag inte kan känna mig riktigt förstådd av andra människor. Så de här är väldigt viktigt för mig de här alltså. Nu får de ändå hända något. Känns inte som man blir tagen på allvar. Och de får mig att känna hopplöshet och deprimerad. De väldigt påfrestande de här för mig. Menar när man tvingas i stort sätt lägga hela sitt liv och mående i andras händer, och så missbrukas de på de här sättet. Tycker de sorgligt.
Det var längesen du uppdaterade nu, försök gärna att uppdatera oftare så att vi vet hur det går för dig i dina framsteg till ett normalt och vanligt liv utan droger.
/Hanna
De är katastrof