Kategorier
Humor Konst Missbruk

”Börjar känna hopp!”

Hej. Hoppas alla mår bra!. Jag har flyttat till ett nytt boende nu som heter Ängsätra och varit drogfri nu i snart en månad nu då. Har också börjat kommit igång med träningen och återförenats med min familj igen då så de känns jättebra faktiskt. Har även målat en hel del de senaste och stort tack för alla fina kommentarer osv. Jag stannar nog här ett tag tills jag känner att jag verkligen klarar av att bo själv och känner mig redo så jag inte återfaller igen. Här är ju lite av en skyddad verkstad också, den stora utmaningen och de svåraste är ju när man ska ta de steget och gå vidare till något eget sen. Och därför tänkte jag lägga all den här tiden på att försöka träna och tänka förebyggande typ, prova på återfallsprevention och försöka behålla de tänket även när man känner att de dags att flytta härifrån typ. För man får inte ha för bråttom, är ju väldigt impulsiv så får träna på tålamodet lite känner jag. Ofta känner jag att jag har alldeles för bråttom med allting typ. Och då spricker allting. Så nu har jag varit igång en vecka med träningen och simmade även en halv kilometer i badhuset i Kungsbacka då där vi var och badade i helgen. Så försöker nu fylla dagarna med så mycket aktiviteter och positivt som möjligt så man inte hamnar i den situationen att man känner sig uttråkad för de då jag som lättast återfaller typ har jag märkt. Och de gäller ju att lära sig av sina misstag. Hoppas alla haft en bra sommar och att alla mår bra, för de gör jag för första gången nu på länge faktiskt. Kram på er och ta hand om er allihopa!.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

”Känner mig som ett brev utan mottagare”

Hej! Det var väl ett tag sedan jag uppdaterade nu. Anledningen till de är väl att de inte hänt så mycket sedan senast. Jag vill som sagt fortfarande få något i Göteborg. Men de är oerhört svårt eftersom jag har en halv miljon i skulder, och fortfarande ligger hos kronofogden då. En positiv sak är dock att jag nu fått en skuldsanering beviljad, och som nu är igång då. Men de tar tid alltså, fem år skall det ta. Sedan är jag helt skuldfri då. Annars är de väl ganska jobbigt nu alltså. Vill inte bo så här. Inga vänner jag kan träffa, aldrig kunna hitta på någonting liksom. Varje dag ser ju exakt likadan ut, plus att jag känner mig kraftigt isolerad också. Det passar inte mig de här livet. Behöver ju ett socialt liv också liksom. Sedan att jag är drogfri nu, och att ha varit de ett bra tag nu också, de väl en annan lite positiv sak också. Fast de ju inga svårigheter egentligen på ett drogfritt ställe om man tänker efter lite. Utan den stora utmaningen ligger ju egentligen när man kommer hem till Göteborg igen. Sedan att mina föräldrar inte vill köpa mig en ny lägenhet i nuläget de är väl upp till dom. Och har väl förståelse för de också i med att jag höll på att knarka ihjäl mig i den gamla. Men då blir de ju att man får fortsätta leva såhär i misär mer eller mindre, och de har jag gjort nu i sju, åtta år och har tröttnat på. Bara för de hänt en gång så behöver de ju inte hända igen typ. Och har man nu den tanken på att typ, att man aldrig kommer komma ur de här på egen hand. Att man ska få fortsätta pendla mellan boende och boende år efter år liksom utan den minsta morot på någonting va, då börjar man tillslut känna hopplöshet, och känner man inget hopp. Då är de också väldigt lätt att man skiter i allting, att man återfaller igen. Att man börjar självmedicinera igen. För det är de jag i vanliga fall gör när jag börjar känna ångest eller när jag bara helt enkelt börjar känna mig uttråkad typ. Och de vill jag inte. Men jag gör de konstant på ett sådant här ställe alltså. Jag är ju van att ta något vet du när jag känner dom här känslorna. Van att ta mig en lina. Och de kan jag inte riktigt på ett sådant här ställe va. Och då slutar de med att jag nästan spricker psykiskt alltså. Och ska jag fortsätta att bo på de här sättet så är jag rädd för att de kommer sluta i vanlig ordning alltså. De svårt de här, för känner verkligen att jag vill ha ett vanligt liv igen. Men har man liksom fastnat i den här cirkusen så är de så oerhört svårt alltså, men också så oerhört krävande att lyckas ta sig ur de. Hela systemet är liksom uppbyggt så i Sverige. Man måste hålla sig drogfri om man ska komma någonstans, och klarar man inte de typ utan torskar på ringa, prover eller blir lobbad typ. Då är de liksom först körkortet, sen åker jobbet, sen skickas man liksom bara runt bland Sveriges institutioner som ett jävla brev typ, ett brev utan mottagare typ.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

Måste få något i Göteborg

Nu har vi haft flera möten och samtal och så med fokus på boendet. Och de som gör än lite deprimerad, de är att de aldrig händer något med boendet. Det går bara vecka efter vecka och månad efter månad alltså, och aldrig något nytt eller något liksom svar ifrån den eller den typ. Jag har berättat de att de väldigt viktigt att jag får komma till Göteborg nu, så fort som möjligt i med att jag behöver ett socialt liv också. Behöver få umgås med mina vänner. Här är ju bara pensionärer typ. Mår inte bra av detta. Har ju bara mina vänner liksom. Och väldigt ofta kan jag få känslan att jag inte kan känna mig riktigt förstådd av andra människor. Så de här är väldigt viktigt för mig de här alltså. Nu får de ändå hända något. Känns inte som man blir tagen på allvar. Och de får mig att känna hopplöshet och deprimerad. De väldigt påfrestande de här för mig. Menar när man tvingas i stort sätt lägga hela sitt liv och mående i andras händer, och så missbrukas de på de här sättet. Tycker de sorgligt.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

Ska försöka få ordning på mitt liv

Jag har pendlat mellan olika boenden nu i närmare 10 år och jag har tröttnat på de här livet. Ska försöka få ordning på mitt liv nu. Det känns nästan som man varit som ett brev utan någon egentlig mottagare. Man bor på ett ställe några månader sen åker man vidare till nästa. Det är inget roligt liv alltså. Och får man äntligen tag i en lägenhet så blir man avvisad eller åker ut på gatan och blir hemlös. Allt på grund av drogerna. Det funkar inte längre. Ska försöka styra upp mitt liv nu alltså. Orkar inte med de här mer längre. Det för mycket konsekvenser av att hålla på med den här skiten alltså. Nu orkar jag inte mera. Ska försöka hålla mig nu.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

Har nu tak över huvudet

Hej. Nu kan jag berätta att jag för tillfället fått tak över huvudet, befinner mig norr om Uddevalla nu då på något boende här då så nu är jag väl inte direkt hemlös längre då. Försökte desperat få något i Göteborg då men de vart fullt överallt. De senaste jag tog var morfin, kokain, cannabis och amfetamin då men tog ett prov nu då så sent som igår som visade att allt faktiskt nu hunnit gå ur då i med att jag faktiskt lyckats hålla mig i närmare en vecka nu då. Helt ren nu då alltså!. Men den här avtändningen har vart ganska så påfrestande denna gången alltså. De har vart minst sagt jobbiga dagar. Tänker försöka hålla detta nu då också. Har så många fina människor omkring mig som bryr sig så mycket om mig och som inget annat vill att jag ska ta mig ur de här, och de vill jag också. Det är mest äldre människor här för tillfället så känner mig ganska så ensam om jag ska vara helt ärlig. Har lite svårt för de. Ingen att prata med riktigt, känner ju inga härifrån heller så hoppas på att få tag på något i Göteborg så fort som möjligt nu då. Och på sikt då en egen lägenhet då förhoppningsvis. Så jag ska ligga på dom nu på måndag igen då. Tack för att ni tog er tid och ville läsa, de löser sig säkert de här. Ha en fortsatt fin helg nu alla! Ni är bäst!.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter