Kategorier
Humor Konst Missbruk

”Börjar känna hopp!”

Hej. Hoppas alla mår bra!. Jag har flyttat till ett nytt boende nu som heter Ängsätra och varit drogfri nu i snart en månad nu då. Har också börjat kommit igång med träningen och återförenats med min familj igen då så de känns jättebra faktiskt. Har även målat en hel del de senaste och stort tack för alla fina kommentarer osv. Jag stannar nog här ett tag tills jag känner att jag verkligen klarar av att bo själv och känner mig redo så jag inte återfaller igen. Här är ju lite av en skyddad verkstad också, den stora utmaningen och de svåraste är ju när man ska ta de steget och gå vidare till något eget sen. Och därför tänkte jag lägga all den här tiden på att försöka träna och tänka förebyggande typ, prova på återfallsprevention och försöka behålla de tänket även när man känner att de dags att flytta härifrån typ. För man får inte ha för bråttom, är ju väldigt impulsiv så får träna på tålamodet lite känner jag. Ofta känner jag att jag har alldeles för bråttom med allting typ. Och då spricker allting. Så nu har jag varit igång en vecka med träningen och simmade även en halv kilometer i badhuset i Kungsbacka då där vi var och badade i helgen. Så försöker nu fylla dagarna med så mycket aktiviteter och positivt som möjligt så man inte hamnar i den situationen att man känner sig uttråkad för de då jag som lättast återfaller typ har jag märkt. Och de gäller ju att lära sig av sina misstag. Hoppas alla haft en bra sommar och att alla mår bra, för de gör jag för första gången nu på länge faktiskt. Kram på er och ta hand om er allihopa!.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

”Årets första dopp i havet”

Vilket väder! Idag har jag väl pressat en del i solen faktiskt måste jag nästan ta och erkänna. Fruktansvärd hetta hos oss!. Köpte den här Hawaiian Tropic oljan för ett tag sedan, och idag kom den till bra användning faktiskt alltså, faktor noll, mm ja nä men precis! Den ”kokos” ja!” Sen är de ju de också då va att ja kände ju lite då att jag måste ju in innan min syster vet du!. Jag trodde faktiskt de skulle vart lite kallare än vad de var. Men de var faktiskt skönt. Årets första dopp då i havet blev då på ”Gårviks Badplats” utanför Munkedal i år då. Hoppas alla haft en bra helg och att de fina vädret fortsätter ett tag då för omväxlings skull.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

”Planerar att öppna galleria i framtiden”

Hej allihopa! Hoppas alla mår hyfsat ok där ute. Tänkte ta upp de här med skoltiden lite för mig. Skolan var en ganska jobbigt period för mig, rent allmänt alltså. En del mobbning, utnyttjade av cigaretter osv. Och av någon anledning så hade jag precis som alltid. Haft oerhört svårt att säga nej. ”Redan då!” När de kommer till dom olika ämnena i skolan, så hade jag väldigt svårt i dom ämnen ”Som” jag inte var intresserad av. Jag lade ingen energi och ork för att engagera mig på vissa ämnen som typ biologi, matematik, historia

img_2562-768x1024 ”Planerar att öppna galleria i framtiden” Skolan Personligt Konst Borderline Ämnen Autism Andreas Rörqvist ADD

och fysik. Satt istället ofta och kladdade på de lektionerna istället för att fördjupa mig i dom här ämnen. Eftersom dom ändå inte kändes intressanta för mig. Och detta gav väl nog upphov till två saker skulle jag tro. Att jag fick väldiga kontraster i betygsättningarna. Som sämre i biologi om jag minst rätt, godkänt i matematik, godkänt i historia och godkänt i t.ex slöjd ”Men” MVG i de ämnen jag vart intresserad av. ”Som t.ex konst!” Jag har funderat lite på varför de varit så men ett svar kanske kan ligga till koppling till någon av

img_3344-1024x768 ”Planerar att öppna galleria i framtiden” Skolan Personligt Konst Borderline Ämnen Autism Andreas Rörqvist ADD

mina diagnoser. I framtiden planerar jag att öppna en galleria och redan snart kanske kunna ställa ut. Fått erbjudande både ifrån Varberg och Bohuslän. Och de framförallt västkustmotiven som dom vill ha. De hade varit jätteroligt. Och jag tror de kan höja min självkänsla lite då man känner att man tjänar sina egna pengar liksom. Men drogerna fördärvar allting. Även om jag varit ren så länge så är de fortfarande ett stort problem eftersom suget efter amfetamin alltid finns där. Jag behöver Elvanse om jag ska lyckas bryta den här livsstilen. Iallafall ge de en chans!. Funkar de så kommer de vara så värt. Om jag lyckas sluta självmedicinera mig.

img_1014-1024x768 ”Planerar att öppna galleria i framtiden” Skolan Personligt Konst Borderline Ämnen Autism Andreas Rörqvist ADD

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

”Känner mig som ett brev utan mottagare”

Hej! Det var väl ett tag sedan jag uppdaterade nu. Anledningen till de är väl att de inte hänt så mycket sedan senast. Jag vill som sagt fortfarande få något i Göteborg. Men de är oerhört svårt eftersom jag har en halv miljon i skulder, och fortfarande ligger hos kronofogden då. En positiv sak är dock att jag nu fått en skuldsanering beviljad, och som nu är igång då. Men de tar tid alltså, fem år skall det ta. Sedan är jag helt skuldfri då. Annars är de väl ganska jobbigt nu alltså. Vill inte bo så här. Inga vänner jag kan träffa, aldrig kunna hitta på någonting liksom. Varje dag ser ju exakt likadan ut, plus att jag känner mig kraftigt isolerad också. Det passar inte mig de här livet. Behöver ju ett socialt liv också liksom. Sedan att jag är drogfri nu, och att ha varit de ett bra tag nu också, de väl en annan lite positiv sak också. Fast de ju inga svårigheter egentligen på ett drogfritt ställe om man tänker efter lite. Utan den stora utmaningen ligger ju egentligen när man kommer hem till Göteborg igen. Sedan att mina föräldrar inte vill köpa mig en ny lägenhet i nuläget de är väl upp till dom. Och har väl förståelse för de också i med att jag höll på att knarka ihjäl mig i den gamla. Men då blir de ju att man får fortsätta leva såhär i misär mer eller mindre, och de har jag gjort nu i sju, åtta år och har tröttnat på. Bara för de hänt en gång så behöver de ju inte hända igen typ. Och har man nu den tanken på att typ, att man aldrig kommer komma ur de här på egen hand. Att man ska få fortsätta pendla mellan boende och boende år efter år liksom utan den minsta morot på någonting va, då börjar man tillslut känna hopplöshet, och känner man inget hopp. Då är de också väldigt lätt att man skiter i allting, att man återfaller igen. Att man börjar självmedicinera igen. För det är de jag i vanliga fall gör när jag börjar känna ångest eller när jag bara helt enkelt börjar känna mig uttråkad typ. Och de vill jag inte. Men jag gör de konstant på ett sådant här ställe alltså. Jag är ju van att ta något vet du när jag känner dom här känslorna. Van att ta mig en lina. Och de kan jag inte riktigt på ett sådant här ställe va. Och då slutar de med att jag nästan spricker psykiskt alltså. Och ska jag fortsätta att bo på de här sättet så är jag rädd för att de kommer sluta i vanlig ordning alltså. De svårt de här, för känner verkligen att jag vill ha ett vanligt liv igen. Men har man liksom fastnat i den här cirkusen så är de så oerhört svårt alltså, men också så oerhört krävande att lyckas ta sig ur de. Hela systemet är liksom uppbyggt så i Sverige. Man måste hålla sig drogfri om man ska komma någonstans, och klarar man inte de typ utan torskar på ringa, prover eller blir lobbad typ. Då är de liksom först körkortet, sen åker jobbet, sen skickas man liksom bara runt bland Sveriges institutioner som ett jävla brev typ, ett brev utan mottagare typ.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter
Kategorier
Personligt

Måste få något i Göteborg

Nu har vi haft flera möten och samtal och så med fokus på boendet. Och de som gör än lite deprimerad, de är att de aldrig händer något med boendet. Det går bara vecka efter vecka och månad efter månad alltså, och aldrig något nytt eller något liksom svar ifrån den eller den typ. Jag har berättat de att de väldigt viktigt att jag får komma till Göteborg nu, så fort som möjligt i med att jag behöver ett socialt liv också. Behöver få umgås med mina vänner. Här är ju bara pensionärer typ. Mår inte bra av detta. Har ju bara mina vänner liksom. Och väldigt ofta kan jag få känslan att jag inte kan känna mig riktigt förstådd av andra människor. Så de här är väldigt viktigt för mig de här alltså. Nu får de ändå hända något. Känns inte som man blir tagen på allvar. Och de får mig att känna hopplöshet och deprimerad. De väldigt påfrestande de här för mig. Menar när man tvingas i stort sätt lägga hela sitt liv och mående i andras händer, och så missbrukas de på de här sättet. Tycker de sorgligt.

Subscribe to Rörqvist

Gör som 39 tusen andra prenumeranter